Rasinfo

Thor_ras1

Bullmastiff är en brittisk hundras av molossertyp. Bullmastiffen är ett resultat av en korsning mellan den engelska mastiffen och den (dåvarande) engelska bulldoggen. I England används den ibland som vakthund av polis och militär, men är i Sverige främst en godmodig familjehund. Den är en respektingivande koloss, som kombinerar mod och skärpa med ett synnerligen vänligt sinnelag. Stor och tung, ändå vaksam och snabb. Den är stark,  snäll, trofast. Den är en utmärkt familjehund och är oftast glad i barn. Den är inte speciellt jaktintresserad.

Bullmastiffen har charm, massor av charm som den frikostigt låter omgivningen ta del av. Med sin utomordentliga sociala kompetens kommer den som mest till sin rätt om den får ingå i familjen som en fullvärdig medlem som självklart hänger med på de mest skilda aktiviteter.

Kräver motion i form av promenader, gå gärna i skogen med din hund. Den har inte samma aktivitetsbehov som en brukshund. Visst kan man träna och tävla med sin bullmastiff, men det är då man märker att träningsmetoderna för brukshundar inte passar en bullmastiff som kan vara ganska egensinnig av sig, den är ju framtagen för att arbeta i stor utsträckning självständigt. Den har en klart egen vilja för vad som är nödvändigt, när detta eventuellt bör utföras, hur och i vilken takt. Det är en hund som har lätt för att lära, med lätt för att bli uttråkad av ”gå fot på appellplan”.

Mindre bra signalbarhet. Kan snarka. Livslängden beräknas till 8-10 år, men äldre hundar har förekommit.

Storlek: Hanhund 64-69 cm och 50-60 kg. Tik 61-66 cm och 40-50 kg.

 

Ursprung

Bullmastiffens tillkomst berodde på det kraftigt ökande tjuvskyttet i Storbritannien under industrialiseringens hårda år. Människor svalt, och tjuvskyttet ökade trots att straffet var hängning om skyttarna ertappades. Skogsvaktare som kommit på tjuvskyttar hittades mördade. Detta var anledningen till att skogsvaktare på de stora godsen började använda vakthundar vid sin bevakning av ägornas jaktmarker. Hundarna skulle vara modiga och tysta och fick inte ha någon jaktlust.

Till en början användes den Engelska mastiffen, men den var inte tillräckligt snabb och inte aggressiv nog, så då prövades Bulldoggen (inte Bulldoggen som vi är vana vid idag, utan de var då större och hade längre ben, s.k. Old English Bulldog). Den var istället för aggressiv och för liten för jobbet. Eftersom båda rasernas egenskaper behövdes så beslutades det att korsa dem. Resultatet av 60% Mastiff och 40% Bulldog blev Bullmastiff. Den ursprungliga bullmastiffen var en ganska vass hund med hög beskyddarinstinkt. Den högg dock sällan utan avlades på sin förmåga att hoppa omkull sitt ”byte” och sedan med hjälp av sin styrka hålla denna person nere UTAN att bita eller sarga.

De effektiva vakthundarna blev ryktbara och efterfrågan ökade, vilket gav anledning till en medveten avel för att få fram ännu effektivare hundar. De kallades natthundar eftersom det var under nätterna som de arbetade, men redan vid slutet av 1800-talet nämns ordet bullmastiff. Ordet mastiff kommer från den engelska frasen ”masse thefe” – mästra en tjuv, eller tjuvfångare. Rasen godkändes av engelska kennelklubben 1924 och är nu mestadels en imponerande och tillgiven sällskapshund.

 

Engelsk mastiff                                                                  Old English Bulldog

Englishmastiff_thumb[1]                                   OldEnglishBulldog_thumb[1]

 

Detta är en rekonstruktion av Bullmastiffens historia. Uppgiften som rasen avlades fram till, att ta fast tjuvskyttar.
Filmen är gjord av Kennel Librrani i Danmark.