Rasinfo

Joppe_ras1

Eftersom ingen vet säkert vad Joppe har för raser i sig så får man gissa. Många har sagt att han liknar en Västgötaspets och det håller jag med om. Färgen, den vita teckningen på magen, den täta halvlånga pälsen, den böjda spetssvansen, den långa ryggen och ganska korta benen påminner om en Västgötaspets. Han är dock lite smalare i både kropp och huvud så vad kan det vara mer? Jack Russell terrier kanske… Den påminner mer om Joppes ansikte och kroppsform, är lite smalare och har något längre ben än Västgötaspetsen. Hans huvud påminner lite om en Tax också och de har också långa ryggar och lite kortare ben som Joppe. Joppe har ju lite halvt hängande öron också. Det ena står upp mer än det andra så nån blandning av stående och liggande öron är det nog. Alla dessa tre raser jag har nämnt finns också i Polen så det är ju inte helt omöjligt. För mig spelar det självklart ingen roll vad han har för raser i sig, men det skulle ju vara kul att veta och det är roligt att spekulera lite.

                                                             Västgötaspets   Tax

                                                                JackRussel1     Joppe_raser     JackRussel2

 

Information om gatuhundar (källa: www.hundarutanhem.se)

En hund som har levt på gatan har levt ett ganska otryggt liv, även om det ofta rör sig om en kortare tid. Mat och trygghet är högt prioriterat hos dessa hundar. De är ofta väldigt bra på hundspråk för att kunna undvika konflikter och ofta fungerar de otroligt bra med andra hundar. En känslig punkt är dock mat och värdefulla resurser som leksaker och tuggben. Eller kanske till och med en liggplats. Det är inte omöjligt att din hund känner att han behöver försvara sin mat eller sina leksaker. Det är därför viktigt att du har tålamod att bygga upp hundens förtroende för dig. I hundvärlden heter det ”Den som fann det, han vann det”. Vem du än är så har du ingen rätt att ta det som någon annan har hittat. Detta brukar respekteras och det är endast vid kraftig resursbrist som man går in i en konflikt för att ta någon annans mat. Så ge din hund tid att bygga upp trygghet med att du är en snäll och generös familjemedlem där din hund kan känna sig trygg med att han får den mat han eller hon behöver.

Tänk på att hunden som kommer till dig har varit med om en stor omställning. Många gånger kommer hunden från en situation där deras grundläggande behov som trygghet, mat och vatten knappt varit tillgodosedda. Även om hunden har varit på ett rescue och fått mat och vatten så kan hunden ha känt sig rädd för att det kanske inte kommer mat igen och miljön kanske inte inbjuder till en känsla av trygghet. När hunden nu kommer hem till en familj som erbjuder trygghet, kärlek, mat, uppmuntran, en varm sovplats, lek, promenader och bus så blir hunden naturligtvis rädd att förlora detta fantastiska. Därför kan du inte lämna din hund det första du gör. En planerad ensamträning är viktig, där hunden får känna att ni hela tiden kommer tillbaka. Snart kommer hunden att känna sig trygg och ni kan lämna honom/henne ensam.

Det kan låta besvärligt och läskigt men tacksamma hundar är fantastiska. Den glädje och den tacksamhet de visar sina nya familjer rör oss ofta till tårar.

 

Allt detta stämmer så bra in på Joppe. Han hängde efter mig som en svans de första dagarna, för jag var väl tryggheten för honom i den nya okända miljön och han var rädd att jag skulle försvinna. Det har gått bra med ensamträningen och det är inga problem att lämna honom och Thor ensamma hemma. Jag undviker dock att lämna honom helt själv, utan Thor. Han är fortfarande lite orolig när jag lämnar dem i bilen, men det har också blivit bättre. I början hetsåt han när han fick mat och vaktade leksaker och tuggben. Det var dock lätt att träna bort även om han inte gärna släpper tuggbenet på en gång när man säger till. Thor får dock inte komma nära hans ben och inte heller gärna om Joppe leker med någon leksak, men det räcker att han skäller eller morrar lite så går Thor därifrån. Värre än så är det inte. Han har inte varit mat-aggressiv som tur är och hetsätandet har blivit bättre med hjälp av en anti-glupsk matskål. Den har tre upphöjningar i botten som gör att han får pilla och lirka lite för att få tag på maten. Nu äter han i hyfsat normal takt och det är ju bättre för magen också.

Det stämmer att han är så himla glad och tacksam. Han gör allt för att vara till lags och blir så glad av minsta lilla uppmärksamhet. Han är jättemysig och skulle nog helst vilja sitta i knät och pussa en i ansiktet hela dagarna.