Biopsi

I onsdags var vi till veterinären med Thor igen. Han kände igenom honom, men knölarna har inte blivit mindre av antibiotikan och han har fått en till knöl i ljumsken. Han förklarade att det också är en lymfkörtel som det har blivit en knuta på. Man har flera lymfkörtlar i kroppen, men de känns inte i vanliga fall och nu har han 9 st som är kännbara. Fortfarande värst på vänster sida. Han sa att det tyvärr inte ser så bra ut, men att de ändå ska be labbet testa för både infektion och cancer. Vi fick lämna kvar Thor så de kunde ta vävnadsprover (biopsi) och sen hämtade vi honom på eftermiddagen. Veterinären tog prover från de två största knutorna och nu får vi vänta på provsvaren som kan dröja 3 veckor. Det blir låååånga veckor Ledsen 

Thor har även gått ner 2,7 kg i vikt på en vecka, vilket veterinären noterade. Han har ätit bra se senaste 5 veckorna, så det kan även vara ett tecken på att han inte är nå bra. Annars är han pigg och jag tycker att han är som vanligt än så länge. Kanske något tröttare, men det kan ju även bero på kastreringen.

Jag har ställt in mig på det värsta, för det känns bättre att vara förberedd, även om jag kommer bli lika ledsen ändå om det skulle vara cancer. Jag har läst lite om malignt lymfom (blodcancer i lymfkörtlarna) på hund och oftast tar det 6 veckor innan hunden blir riktigt dålig utan behandling. Jag upptäckte knölarna för 2 veckor sedan och han har troligtvis inte haft dem så många dagar innan. Veterinären vi var till nu och som även kastrerade honom, har som rutin att alltid känna igenom hundarna, vilket han hade gjort då. Då kände han ingenting och jag borde även ha upptäckt dem tidigare. Det går att behandla med cellgifter, men det är inte säkert det försvinner ändå. De kan vara symptomfria ett par månader extra eller som längst 2 år. Sen kommer cancern oftast tillbaks. Det är en låg andel som blir helt friska. Det är inte heller säkert att försäkringen täcker det. Jag har mailat mitt försäkringsbolag, men jag vet inte om jag skulle vilja utsätta honom för det.

Cellgiftsbehandlingen kan orsaka mag-/tarmbesvär och öka infektionskänsligheten. Njurarna kan påverkas och göra så att de kissar blod. Thor har redan en känslig mage och har haft infektion i urinvägarna en längre tid. Jag vill inte riskera att han blir dålig på fler sätt och mår ännu sämre. Man kan ge kortison för att de inte ska känna någon smärta och kunna leva mer “som vanligt” tills de blir riktigt dåliga. Men det känns bara som att gömma sjukdomen eftersom det inte botar den på något sätt. OM vi får ett dåligt besked så skulle vi diskutera alla alternativ med veterinären. OM vi inte väljer cellgiftsbehandling så får han leva så länge han är som vanligt och mår bra, men skulle han må det minsta dåligt så skulle vi självklart ta bort honom, hur ledsamt det än är Gråtande ansikte

MEN…. det kan ju vara något minde allvarligt med en jäkla tur!

This entry was posted in Nyheter/Blogg. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *