Kastrerad

I onsdags förra veckan blev Thor kastrerad. Allt gick bra och han var ganska pigg när jag hämtade honom. Han har gått på smärtstillande i 5 dagar och har varit pigg och glad som vanligt. Han har inte brytt sig om såret så mycket. Bara försökt slicka lite nån gång ibland. Jag fick med en tratt till honom, men det var för liten. Hade även en till tratt hemma som vi fick med när han fick klobrottet i vintras, men aldrig behövde använda då. Den var för liten den med. Vi lyckades ändå få på honom tratten med lite modifiering med buntband. När jag var ner en sväng på toa första natten så satt Thor vid ytterdörren. Jag tänkte att han är väl kissnödig eftersom de kan bli det efter narkosen + att veterinärfodret är urindrivande. Jag tog av honom tratten och då gick han direkt till vattenskålen och drack ur nästan allting. Stackarn hade inte velat dricka med tratten på fast vi hade ställt skålen mitt på golvet. Man såg hur lättad han var att bli av med tratten. Jag gick ut en sväng med hundarna för säkerhetsskull och satt sedan på honom tratten igen så han inte skulle slicka på såret. Ska tillägga att han inte gnällde nånting när han satt vid dörren. Han gnäller alltid om han vill något, men han hade väl ont i halsen av intuberingen de har när de sövs, stackarn!

1185921_10202043685479335_545145750_nPå morgonen satt Thor upp i sängen och han ligger alltid när vi kommer ner, så antagligen ville han inte ligga ner med tratten och har suttit upp hela natten. Jag tog av honom tratten och då gick han direkt till vattenskålen igen, sen höll jag koll på honom så han slapp tratten ett tag och då somnade han och sov som en stock. Jag funderade på nån annan lösning, för det funkade inte med tratten när han varken kunde dricka eller sova. Jag tog ett par av husses gamla shorts och satt på honom så han inte kom åt att slicka Nyah-Nyah Dom satt inte jättebra, så då köpte jag ett par strumpbyxor, resårband och sydde ihop ett par snygga kalsonger åt honom Ler med tungan ute …men det blev väl inte jättebra det heller. De fick duga i några dagar. Nu ser det bra ut där bollarna satt och han bryr sig inte om det, så nu får han vara utan kallingar.

Jag har inte märk någon skillnad på hans beteende än. Han är sitt vanliga jag. Kanske dröjer det ett tag eller så fortsätter han vara som vanligt. Det är skönt att problemet med förhudskatarren är löst i alla fall, även om lösningen inte var den jag hade hoppats på. Förhoppningsvis kommer den inte tillbaks igen, men jag får hålla lite koll eftersom han hade så mycket bakterier, så får jag göra rent lite om det behövs.

This entry was posted in Nyheter/Blogg. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *